Infestissumam

Mystiken attraherar. Den visuella inramningen imponerar. Texterna kittlar och skrämmer. Och är den nye frontmannen Papa Emeritus ll verkligen densamme som sin föregångare?

Ghost vet onekligen hur man skapar intresse kring ett band.

När man lyssnar på gruppens andra album – ”Infestissumam” – är det dock uppenbart att det är musiken som kommer att ta bandet hela vägen.

Den mer förströdde lyssnaren kan förmodligen ha lite svårt att uppfatta/greppa vad Ghost handlar om.

Liksom Blue Öyster Cult gjorde på sin tid, bäddar de stundtals in sitt budskap i attraktiv popmusik och en dos svart humor. Bland tunga riff, läckra klaviaturklanger och progressivt utmanande finlir hittar de några av mest eleganta, lättflytande melodierna på den här sidan av The Beatles.

Den musikaliska variationen är påtaglig. De förlösande rytmerna i Secular Haze. Kinks-drivet i Giggalo. Den maskinella ”Year Zero”, som påminner om en era när både Pink Floyd och Kiss flirtade med discorock. Singeln Body in Blood landar i sin tur någonstans mellan The Mamas and the Papas och AOR.

Vidden av bandets kusliga skicklighet blir kanske allra mest uppenbar i mötet mellan ondskefull rockopera och suggestiv psykedelia i albumets längsta opus, Ghuleh.

Den varierade, men märkligt sammanhållna, ljudbilden kan delvis tillskrivas den Nashville-baserade producenten Nick Raskulinecz, som har arbetat med både underground metal, alternative och progressive rock.

Texterna kretsar kring den inverterade treenigheten, där Ghost är den helige ande som förenar och kompletterar fadern och sonen.

Här finns historier om mänsklighetens maktlöshet, en förförisk antikrist i modern tappning (som modern gigolo eller hatälskad ”bad guy” i media), kannibalism, ett suggestivt besök i underlandet, tillfredsställelsen i att acceptera döden och sexakten som befrielse. Vissa lyssnare tar texterna på största möjliga allvar. Andra ser dem mer som ett pittoreskt inslag. Själva är de inte så dumma att de målar in sig själva i ett hörn. Whatever floats your boat … Men om du ger dig in i deras värld kommer du snart att se världen på ett annat sätt.

De flesta av låtarna kunde vara gjorda vilket decennium som helst. Tidlöshet och öppenhet för kvalitet, oavsett genre, står högt i kurs hos detta band. Denna inställning delar de med Dave Grohl, som har producerat några av de högst oväntade covers som bandet har spelat in.

Att de bytt till ett skivbolag med muskler och ambitionen att maximera sin försäljning är bara naturligt. Verklig credibility är inget man får genom att vara nervös och undra om folk ska tycka att man har ”sålt sig”. Ghost jobbar, som alla betydande band, efter sina egna spelregler. Därefter vill de att så många som möjligt ska få höra resultatet.

I sommar spelar Ghost därför på några av världens största festivaler, däribland Rock in Rio och Coachella.

Tio nya, andliga sånger har släppts ut i en inte ont anande omvärld. Vågar du låta dig förföras?