Första singeln heter ”Du stör dig”, och den som stört sig på Markus Krunegård kommer antagligen att fortsätta med det.

På albumet ”Rastlöst blod” släpper en av landets mest infallsrika artister fram det lilla vansinnet på allvar.

 

Det snyggt strömlinjeformade blev för mycket för Markus Krunegård. Efter ”Mänsklig värme”, som kom 2012, gick det inte att skapa någon ny musik.

”Mänsklig värme” blev visserligen oerhört lyckad, och hans mest homogena skiva. Den lät som ett genomarbetat klassiskt album, snarare än de rastlösa och infallsrika låtsamlingar som utgjorde de tidigare soloskivorna.

– ”Mänsklig värme” var mitt försök att göra något rätvinkligt och snyggt, så där som man ska, och jag är oerhört nöjd med det. Men jag blev frustrerad av processen. Det var det närmaste skrivkramp jag kommit, säger han.

Det måste ha varit en unik situation, för Markus Krunegård är tveklöst en av våra mest produktiva artister. Innan solodebuten med ”Markusevangeliet” 2008 hade han gjort fyra album med bandet Laakso (varav två släpptes samma dag) och en hastigt inspelad punkskiva med gruppen Hets. Och när solokarriären tog fart efter ”Jag är en vampyr” spelade han inte bara in ytterligare två skivor som kom att släppas på samma dag, utan gav ut en ep med Andreas Kleerup och bildade duon Serenades med Adam Olenius från Shout out louds. Det senare projektet fick en massiv skivbolagsuppbackning och lanserades i USA med omfattande turnéer. Någonstans hann Markus Krunegård även med att vara med och skriva ett par låtar till Veronica Maggios ”Satan i gatan”.

Men nu kom ingenting.

Under flera månader skrev han ingenting alls, men långsamt började lusten att återvända i samband med låtskrivarresor till Los Angeles, Berlin och Kisa. Framförallt USA-besöken verkade förlösande, vilket hörs i texten till det hetsiga och smittande resebrevet ”Go, Johnny, go go”. Det behövdes nya miljöer och mental frihet från såväl egna som andras förväntningar. Han upplevde det som att han hade blivit för polerad, professionell och seriös (i ordens sämre bemärkelse).

– Jag hade hamnat i sammanhang där jag inte trivdes och inte kunde äta med de fiskbestick som lagts fram. Och det sägs att Einstein blev sämre när han fick alla möjligheter. Jag behövde tillbaka till en plats där allt gjordes på ett mer omedvetet plan.

När lusten återvände gick Markus Krunegård tillbaka till rötterna. Han ville nå energin och de tvära oförutsägbart kast. Och för att nå dit började han skriva och spela in tillsammans med två gamla kompisar, Jari Haapaalainen och Patrik Berger. Det blev mest avslappnat så, och ingen av dem hade några ambitioner att sätta stopp för plötsliga infall eller skruvade idéer.

Skivan fick det passande namnet ”Rastlöst blod”, för det är verkligen en ovanligt dynamisk blandning låtar – till och med för att vara Markus Krunegård. Han kallar den själv för sin egen mixtape.

– Se gärna namnet som en hyllning till de resande folk som orkar fortsätta resa, och som orkar fortsätta betala för att få vara sig själv, men titeln ”Rastlöst blod” är framförallt en innehållsdeklaration på mig och på musiken som blev på denna skiva.

Förstasingeln, den intensiva ”Du stör dig hårt på mig”, tar upp ett förhållande eller vänskap där bägge parterna tröttnat på varandra. Just den låten beskriver han själv, mycket passande, som att Talking Heads möter Avicii. Att ringa in influenser är annars hopplöst. Det går att höra ekon från såväl polerad västkustrock som postpunk och modern dansmusik på ”Rastlöst blod”.

Men även från konstvärlden.. En låt tillkom efter konstnären Lars Lerins vinterpratande i P1 häromåret. Markus Krunegård fastnade för något som Lars Lerin sa i det där programmet: ”Man kan ta livet av sig, men man kan också ta en cigarett.”

”Hell yeah Norrtälje” (” ett allvarligt menat roligt rim om sista stoppet på förra turnén”) är en sex minuter lång, allvarlig och existentialistisk fundering över tillvaron och det korta livet.

Men till och med de så personliga texter lyckas på något alltid få riktiga, klassiska poprefränger med texter som gjorda för att ristas in i skolbänkar över hela landet.